Emil Wikström (1864 - 1942)

Emil Wikströms väg till blivande skulptör var inte enkel. För en begåvad men fattig pojke var det inte möjligt att själv bekosta en konstnärlig utbildning. Så småningom lyckades han samla ett antal mecenater kring sig, vilka skickade honom för att studera dekorationsslöjd. Från tecknarskolan i Åbo bar hans väg vidare till Ateneum och därefter till Konstakademin i Wien, varifrån vännen Axel Gallén lockade honom till Paris.
Emil Wikström blev snart en av de mest anlitade skulptörerna i Finland. Hans konst fick tidsenlig inspiration från hemlandets kulturella traditioner, särskilt folkloren, och uppskattades av finländarna. Han fick utföra samtliga stora offentliga skulpturella verk: bronsfrisen i Ständerhusets gavelfält samt monumenten över Elias Lönnrot och J.V. Snellman. Av hans hand är även granitbjörnen vid Nationalmuséet och fackelbärarna utanför järnvägstationen i Helsingfors uppförda.
Många privata samlare beställde också större arbeten från Wikström. Ibland dem återfinns Aino-fontänen, numera i Lahtis, samt Pohjanneito-fontänen i Tammerfors. Familjen Serlachius tillhörde Wikströms understödjare, och därför finns många av hans skulpturer i Mänttä. Emil Wikström var även populär som skulptör av statyetter och medaljer.